Nationell lagstiftning

Effektiv korruptionsbekämpning förutsätter en lagstiftning som ger myndigheterna tillräckliga möjligheter att ingripa i missbruk av inflytande.

Finland har ingen separat lag som uttryckligen gäller korruptionsbekämpning eller kriminalisering av korruption. Kriminalisering betyder att en gärning är straffbar som brott enligt straffrätten.

Däremot bildar bestämmelserna i flera olika lagar en lagstiftningshelhet som kan tillämpas vid korruptionsbekämpning. Det behövs en mångsidig reglering eftersom varje korruptionsfall har sina egna särdrag. Omständigheterna, motiven, fördelarna, parterna och skadan som orsakas varierar från fall till fall.

Korruption är ett omfattande fenomen och alla gärningar anses utgöra korruption är inte straffbara som brott. Gärningar som omfattas av begreppet betraktas dock ofta som tjänste- eller mutbrott samt som bedrägeri-, förskingrings-, penningtvätt- och insiderbrott.

I strafflagen finns bestämmelser om mutbrott

Straffbarheten är tydligast när det gäller mutbrott. I strafflagen finns i dagens läge 14 bestämmelser som gäller mutbrott. De gäller olika former av tagande och givande av mutor samt gärningar som har samband med politisk verksamhet och näringsverksamhet.

Mutbrott som omfattas av strafflagen är

  • röstköp
  • mutförseelse
  • (grovt) givande av muta
  • (grovt) tagande av muta
  • (grovt) givande av muta åt riksdagsledamot
  • (grovt) tagande av muta som riksdagsledamot
  • (grovt) givande av muta i näringsverksamhet
  • (grovt) tagande av muta i näringsverksamhet.

Syftet med bestämmelserna som gäller mutor inom den offentliga sektorn är att förhindra osaklig påverkan. Mutor inom den offentliga sektorn är ett viktigt exempel på korruption och dess skadliga effekter, eftersom den försvagar medborgarnas förtroende för myndigheter.

Bestämmelserna som gäller mutor inom den privata sektorn syftar för sin del till att trygga förtroendeförhållandet mellan företaget och dess anställda. Därtill syftar bestämmelserna till trygga det allmänna förtroendet för näringsverksamheten.

Straffen för mutbrott varierar från böter till fängelse

Det talas om passiva och aktiva mutbrott, som båda är straffbara. Med ett aktivt mutbrott avses givande eller erbjudande av muta. Ett passivt mutbrott betyder att man tar emot eller begär om muta.

I grundformen av mutbrott varierar straffen från böter till högst två år i fängelse. Om mutan är speciellt värdefull, kan det anses vara fråga om ett grovt mutbrott. Då är straffet fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.

Också många andra brott kan vara kopplade till korruption

Också många andra brott som ingår i strafflagen kan ha drag som tyder på korruption.

Sådana brott är

  • bedrägeri
  • förskingring
  • penningtvätt
  • brott mot företagshemlighet
  • missbruk av företagshemlighet
  • missbruk av förtroendeställning
  • brott mot tjänstehemlighet (av oaktsamhet)
  • (grovt) missbruk av tjänsteställning
  • brott mot tjänsteplikt (av oaktsamhet)
  • (grovt) missbruk av insiderinformation

Annan lagstiftning som stöder korruptionsbekämpning

Viktiga lagar med tanke på korruptionsbekämpning är förutom strafflagen:

Därtill finns det särskilda bestämmelser som gäller tjänstemännens verksamhet i följande lagar: